Konsert i Sundsvall med Helsinge Baroque Band
28/07/11 11:25 Sorterad i: Konsertrecensioner
Här är en trevlig recension ur Sundvalls Tidning signerad Stig Robertson :
”När man i allmänhet talar om barockmusik menar man oftast den musik som var förbehållen kyrkan och adeln. Alltså den musik som spelades i furstliga palats och vid kyrkans högtider. Sällan menar man den musik som spelades på gator och torg och som hade en folklig, tillfällig publik och var gratis för den som ville höra på. Den spelades oftast av så kallade lekare som for omkring i städer och på landsbygd och spelade och sjöng och utförde allehanda konster som roade allmogen. Betalningen var huvudsakligen mat och logi. Alltför sällan får man höra den musiken idag. Och framförallt inte utförd på tidstrogna instrument med de svårigheter detta medför med strängar av fårtarmar i en överfull och jättevarm konsertlokal.
Gårdagskvällens konsert i Kyrkans Hus är ett undantag. Hela den timslånga konserten hade ett genomgående tema - spelglädje, prestigelöshet och humor! De fyra musikerna med Thomas Wachenfeldt som spirituell presentatör spelade musik att dansa till, alltifrån sirliga menuetter, sarabander, och snabba polskor till marscher.
Konsertens rubrik är en aning missvisande. Den enda musik av mera internationellt snitt var den inledande danssviten i fyra satser som hämtats från Dübensamlingen vid Uppsala universitet, troligen skriven av Gustaf Düben. Här skulle man möjligen önskat att den tonsvaga barockgitarren hörts mera. I de följande numren där teorben användes blev det lite mer drag i continuogruppen.
Kvällens övriga nummer var av mera lokal karaktär och den följande sviten var komponerad av Thomas von Wachenfeldt med tema från den nordiska mytologin och hade klara drag av spelmansmusik från Dalarna. I den inledande och näst sista satsen kunde man ana en bakomliggande ton av Lindbergs Gammal fäbodpsalm. Wachenfeldt talade om det moderna uttrycket covers, alltså där en - oftast popgrupp - spelar en annan grupps musik på sitt sätt. Det var en utmärkt metafor!
Återstoden av konserten ägnades åt en svit med utpräglad spelmansmusik (läs lekarmusik) från Nordanstig; polska från Bergsjö, brudmarsch från Gränsfors och diverse danser från Gnarp och Jättendal. Den traditionella kontrapunktsrika musik som vi är vana vid från speciellt Bach kunde man möjligen ana i polskan från Bergsjö.
Kristine Wests blockflöjtsspel är det man mest kommer ihåg från kvällen - utmärkt och tekniskt välspelat.”
”När man i allmänhet talar om barockmusik menar man oftast den musik som var förbehållen kyrkan och adeln. Alltså den musik som spelades i furstliga palats och vid kyrkans högtider. Sällan menar man den musik som spelades på gator och torg och som hade en folklig, tillfällig publik och var gratis för den som ville höra på. Den spelades oftast av så kallade lekare som for omkring i städer och på landsbygd och spelade och sjöng och utförde allehanda konster som roade allmogen. Betalningen var huvudsakligen mat och logi. Alltför sällan får man höra den musiken idag. Och framförallt inte utförd på tidstrogna instrument med de svårigheter detta medför med strängar av fårtarmar i en överfull och jättevarm konsertlokal.
Gårdagskvällens konsert i Kyrkans Hus är ett undantag. Hela den timslånga konserten hade ett genomgående tema - spelglädje, prestigelöshet och humor! De fyra musikerna med Thomas Wachenfeldt som spirituell presentatör spelade musik att dansa till, alltifrån sirliga menuetter, sarabander, och snabba polskor till marscher.
Konsertens rubrik är en aning missvisande. Den enda musik av mera internationellt snitt var den inledande danssviten i fyra satser som hämtats från Dübensamlingen vid Uppsala universitet, troligen skriven av Gustaf Düben. Här skulle man möjligen önskat att den tonsvaga barockgitarren hörts mera. I de följande numren där teorben användes blev det lite mer drag i continuogruppen.
Kvällens övriga nummer var av mera lokal karaktär och den följande sviten var komponerad av Thomas von Wachenfeldt med tema från den nordiska mytologin och hade klara drag av spelmansmusik från Dalarna. I den inledande och näst sista satsen kunde man ana en bakomliggande ton av Lindbergs Gammal fäbodpsalm. Wachenfeldt talade om det moderna uttrycket covers, alltså där en - oftast popgrupp - spelar en annan grupps musik på sitt sätt. Det var en utmärkt metafor!
Återstoden av konserten ägnades åt en svit med utpräglad spelmansmusik (läs lekarmusik) från Nordanstig; polska från Bergsjö, brudmarsch från Gränsfors och diverse danser från Gnarp och Jättendal. Den traditionella kontrapunktsrika musik som vi är vana vid från speciellt Bach kunde man möjligen ana i polskan från Bergsjö.
Kristine Wests blockflöjtsspel är det man mest kommer ihåg från kvällen - utmärkt och tekniskt välspelat.”
Comments
Reportage i Sundsvalls Tidning rörande Låt-SM
08/06/11 11:22 Sorterad i: Reportage
Här är ett reportage ur Sundsvalls Tidning om Låt-SM, signerad Susanne Holmlund:
”Tävlingen Sveriges Spelmanslåt, också kallad Låt-SM, har som mål att stimulera nykomponering av svensk spelmansmusik och bredda traditionen. Bakom den står Nordanstigs spelmanslag, Hälsinglands Spelmansförbund och Svenskt visarkiv.
En jury utser tio finallåtar, som spelas upp på Bergsjöstämman söndagen efter midsommar där tävlingen avgörs. Det är både helhetsintryck, känsla och originalitet som spelar in när vinnande låt utses.
I år hade 79 bidrag kommit in från landet, och två av finalisterna var Emma Ahlberg från Sundsvall, med "Tuva-Lis polska" och Thomas von Wachenfeldt med "Systerpolska" och "Fassins haga vilssin". Han fick alltså två låtar till final och placerade sig som två med "Systerpolska".
- Det är en gammal låt som jag hade inspelad på datorn och tänkte att jag slänger väl in den också, säger Thomas von Wachenfeldt, som själv vunnit Låt-SM i början av 2000-talet men nu senast varit domare i några år.
"Systerpolska" beskriver han som en blandning mellan Johan Helmich Roman och Medelpadspolskor. Han tycker om Romans klaversonater, och dessutom ville han testa ett kompositionssätt med många tonartsövergångar på en låt i stället för på ett klassiskt stycke.
- Det blev en ganska introvert, resonerande låt som jag inte trodde så mycket på, eftersom det ofta är lite schlageraktiga låtar som går hem. Men den kom tvåa och det stod också om "eftertänksamhet" i motiveringen. Det var vad jag tyckte själv, säger han.
Vann gjorde Görgen Antonsson, Vallsta, med låten "Stortut". Denne snudd på oslagbare spelman vann för tredje gången på fyra år.”
”Tävlingen Sveriges Spelmanslåt, också kallad Låt-SM, har som mål att stimulera nykomponering av svensk spelmansmusik och bredda traditionen. Bakom den står Nordanstigs spelmanslag, Hälsinglands Spelmansförbund och Svenskt visarkiv.
En jury utser tio finallåtar, som spelas upp på Bergsjöstämman söndagen efter midsommar där tävlingen avgörs. Det är både helhetsintryck, känsla och originalitet som spelar in när vinnande låt utses.
I år hade 79 bidrag kommit in från landet, och två av finalisterna var Emma Ahlberg från Sundsvall, med "Tuva-Lis polska" och Thomas von Wachenfeldt med "Systerpolska" och "Fassins haga vilssin". Han fick alltså två låtar till final och placerade sig som två med "Systerpolska".
- Det är en gammal låt som jag hade inspelad på datorn och tänkte att jag slänger väl in den också, säger Thomas von Wachenfeldt, som själv vunnit Låt-SM i början av 2000-talet men nu senast varit domare i några år.
"Systerpolska" beskriver han som en blandning mellan Johan Helmich Roman och Medelpadspolskor. Han tycker om Romans klaversonater, och dessutom ville han testa ett kompositionssätt med många tonartsövergångar på en låt i stället för på ett klassiskt stycke.
- Det blev en ganska introvert, resonerande låt som jag inte trodde så mycket på, eftersom det ofta är lite schlageraktiga låtar som går hem. Men den kom tvåa och det stod också om "eftertänksamhet" i motiveringen. Det var vad jag tyckte själv, säger han.
Vann gjorde Görgen Antonsson, Vallsta, med låten "Stortut". Denne snudd på oslagbare spelman vann för tredje gången på fyra år.”
Recension av Malleus Clericum i Lira
09/01/11 23:16 Sorterad i: Skivrecensioner
| Här är en recension av min skiva Malleus Clericum av Lars Lind i tidningen Lira. Trevlig recension, som förvisso innehåller en del felaktigheter, då en stor del av låtarna är komna från Medelpad: |
| ”Thomas von W är riksspelman och musikpedagog från norra Hälsingland. När jag lyssnar på skivan första gången så krockar mina förväntningar med verkligheten. I låttitlarna hittar man namn som djävulen, fan, satan, blåkulla, näcken, troll, häxa, hin håle. Därför förväntade jag mig ett grovt, burdust, kanske skitigt anslag i fiolspelet. Men Thomas von Wachenfeldt har en mjukare framtoning och ett mer lyriskt spelsätt i de 25 låtarna. Det är hälsingelåtar som presenteras genom hela skivan. Skickligt genomfört, stundtals virtuost spel. Men som alltid med ensam-fiol-med-många-låtar-skivor är det svårt att hålla intresset på topp hela vägen. Mindre smakprov fungerar bättre, till exempel Satpolskan efter Per Orsa och Bonden och Hin Håle efter Jo Mångsa.” |
Malleus Clericum vald till årets folkmusikskiva
01/01/11 23:46 Sorterad i: Skivrecensioner
| Ibland blir man så otroligt glad, så det räcker hur länge som helst! Ett sådant tillfälle är när min skiva blev vald till årets fiolskiva av musikbibliotekschefen Marika Andersson i Gävle. |
| ”Årets bästa fiolskiva är Thomas von Wachenfeldt: Malleus clericum – hinslåtar, näckvalser och häxdanser. En ensam fiol gör ibland att den svenska folkmusiken kommer till sin fulla rätt. Men det kräver sin spelman om det ska bli riktigt bra. Detta är ett exempel på när komp och arr är helt överflödigt. Detta är direkt kommunikation med hin onde själv, via en stråke och fyra strängar.” |
Recension av Malleus Clericum i Stråkbruket
26/11/10 23:05 Sorterad i: Skivrecensioner
| En mycket trevlig recension i Medelpads spelmansförbunds tidning Stråkbruket av Roland Tiger. Måste erkänna att jag var lite nervös, då ett flertal låtar var från Medelpad... |
| ”Thomas von Wachenfeldts egenproducerade soloskiva Malleus Clericum med underrubriken Hinslåtar, näckvalser och häxdanser. Omslaget som layoutats av Thomas själv visar ett antal nakna damer flygandes på en getabock genom guldramen på en tavla, mot Blåkulla kan man förmoda. På en stämskruv på snäckan på en fiol sitter en djävulsfigur i bockhorn och drakvingar. Vad är nu detta och vad betyder Malleus Clericum? Är detta den första satanistiska folkmusikskivan i svensk musikhistoria? Och tjugofem låtar för solofiol - hur roligt är det att lyssna på efter tio låtar även om utföraren är en utmärkt och renommerad musiker? |
| Skivan sattes i cd-spelaren och snurrade där en, två, tre, fyra gånger på raken med stegrad uppmärksamhet och förtjusning hos lyssnaren. Här spelar Thomas dom ’ursvåra’ låtama som man hört äldre storspelmän, som länge sen passerat sin bästa tid som spelmän, framföra i gamla traditionsinspelningar eller också framföras live av sentida spelmän som överskattar sin tekniska förmåga, snubblande i löpningar, flageoletter och dubbelgrepp eller av klassiska violinister som gör sällsynta och mindre lyckade gästspel i folkmusikidiomet. Jag kan tänka mig att det ligger en frestelse i att verkligen göra uppvisning av spelskicklighet och teknisk briljans i dessa låtar som en form av musikaliskt tillhygge mot alla eventuella belackare av folkmusiktraditionen (Malleus betyder just hammare). Och Thomas verkar ha ett horn i sidan till religiös inskränkthet, lokalt uttryckt i envist motstånd mot uppförandet av en staty i Bergsjö till minne av storspelmannen Hultkläppen. Malleus Maleficarum eller Häxhammaren var ett dokument från slutet av 1400-talet, en slags handledning i att spåra upp och straffa häxor. Skivtiteln Malleus Clericum är en travesti på Häxhammaren med udd mot det historiska och, i exemplet med Hultkläppen, den moderna motsvarigheten av religiöst motstånd mot en folklig kultur som spelmanstraditionen representerat och representerar. Thomas tolkar låtmaterialet med en konstnärlig mognad och musikalisk briljans som får det svåra att verka lätt. Tolkningarna av de mollstämda Näcklåtarna har en klar lyrisk prägel och kan om man vill symbolisera den ensamme spelmannens utsatthet och utanförskap projicerat på Näckenfiguren. I vissa låtar skiner Tomas intresse för barockmusik igenom och man kan föreställa sig att man lyssnar till en partita för soloviolin. Trollens brudmarsch spelas återhållet och i tempo som just en brudmarsch. Exempel finns också på några enkla visor mitt bland de ekvilibristiska låtmaterialet. De flesta låtarna är hämtade ur den hälsingska låttraditionen men det finns även låtar av/efter Ante Sundin, Gullik Falk och Joel Böhlén och mina favoriter är låtarna efter de två sistnämnda. Jag är imponerad av detta!” |