Konsert i Sundsvall med Helsinge Baroque Band
28/07/11 11:25 Sorterad i: Konsertrecensioner
Här är en trevlig recension ur Sundvalls Tidning signerad Stig Robertson :
”När man i allmänhet talar om barockmusik menar man oftast den musik som var förbehållen kyrkan och adeln. Alltså den musik som spelades i furstliga palats och vid kyrkans högtider. Sällan menar man den musik som spelades på gator och torg och som hade en folklig, tillfällig publik och var gratis för den som ville höra på. Den spelades oftast av så kallade lekare som for omkring i städer och på landsbygd och spelade och sjöng och utförde allehanda konster som roade allmogen. Betalningen var huvudsakligen mat och logi. Alltför sällan får man höra den musiken idag. Och framförallt inte utförd på tidstrogna instrument med de svårigheter detta medför med strängar av fårtarmar i en överfull och jättevarm konsertlokal.
Gårdagskvällens konsert i Kyrkans Hus är ett undantag. Hela den timslånga konserten hade ett genomgående tema - spelglädje, prestigelöshet och humor! De fyra musikerna med Thomas Wachenfeldt som spirituell presentatör spelade musik att dansa till, alltifrån sirliga menuetter, sarabander, och snabba polskor till marscher.
Konsertens rubrik är en aning missvisande. Den enda musik av mera internationellt snitt var den inledande danssviten i fyra satser som hämtats från Dübensamlingen vid Uppsala universitet, troligen skriven av Gustaf Düben. Här skulle man möjligen önskat att den tonsvaga barockgitarren hörts mera. I de följande numren där teorben användes blev det lite mer drag i continuogruppen.
Kvällens övriga nummer var av mera lokal karaktär och den följande sviten var komponerad av Thomas von Wachenfeldt med tema från den nordiska mytologin och hade klara drag av spelmansmusik från Dalarna. I den inledande och näst sista satsen kunde man ana en bakomliggande ton av Lindbergs Gammal fäbodpsalm. Wachenfeldt talade om det moderna uttrycket covers, alltså där en - oftast popgrupp - spelar en annan grupps musik på sitt sätt. Det var en utmärkt metafor!
Återstoden av konserten ägnades åt en svit med utpräglad spelmansmusik (läs lekarmusik) från Nordanstig; polska från Bergsjö, brudmarsch från Gränsfors och diverse danser från Gnarp och Jättendal. Den traditionella kontrapunktsrika musik som vi är vana vid från speciellt Bach kunde man möjligen ana i polskan från Bergsjö.
Kristine Wests blockflöjtsspel är det man mest kommer ihåg från kvällen - utmärkt och tekniskt välspelat.”
”När man i allmänhet talar om barockmusik menar man oftast den musik som var förbehållen kyrkan och adeln. Alltså den musik som spelades i furstliga palats och vid kyrkans högtider. Sällan menar man den musik som spelades på gator och torg och som hade en folklig, tillfällig publik och var gratis för den som ville höra på. Den spelades oftast av så kallade lekare som for omkring i städer och på landsbygd och spelade och sjöng och utförde allehanda konster som roade allmogen. Betalningen var huvudsakligen mat och logi. Alltför sällan får man höra den musiken idag. Och framförallt inte utförd på tidstrogna instrument med de svårigheter detta medför med strängar av fårtarmar i en överfull och jättevarm konsertlokal.
Gårdagskvällens konsert i Kyrkans Hus är ett undantag. Hela den timslånga konserten hade ett genomgående tema - spelglädje, prestigelöshet och humor! De fyra musikerna med Thomas Wachenfeldt som spirituell presentatör spelade musik att dansa till, alltifrån sirliga menuetter, sarabander, och snabba polskor till marscher.
Konsertens rubrik är en aning missvisande. Den enda musik av mera internationellt snitt var den inledande danssviten i fyra satser som hämtats från Dübensamlingen vid Uppsala universitet, troligen skriven av Gustaf Düben. Här skulle man möjligen önskat att den tonsvaga barockgitarren hörts mera. I de följande numren där teorben användes blev det lite mer drag i continuogruppen.
Kvällens övriga nummer var av mera lokal karaktär och den följande sviten var komponerad av Thomas von Wachenfeldt med tema från den nordiska mytologin och hade klara drag av spelmansmusik från Dalarna. I den inledande och näst sista satsen kunde man ana en bakomliggande ton av Lindbergs Gammal fäbodpsalm. Wachenfeldt talade om det moderna uttrycket covers, alltså där en - oftast popgrupp - spelar en annan grupps musik på sitt sätt. Det var en utmärkt metafor!
Återstoden av konserten ägnades åt en svit med utpräglad spelmansmusik (läs lekarmusik) från Nordanstig; polska från Bergsjö, brudmarsch från Gränsfors och diverse danser från Gnarp och Jättendal. Den traditionella kontrapunktsrika musik som vi är vana vid från speciellt Bach kunde man möjligen ana i polskan från Bergsjö.
Kristine Wests blockflöjtsspel är det man mest kommer ihåg från kvällen - utmärkt och tekniskt välspelat.”
blog comments powered by Disqus